Tilltopps.com - Svensk version
Besökare: 2178351
Sidan med allt inom fjällvandring i Norge och SverigeTorsdag 14 November 2019
 STARTSIDA
 OM OSS
 KONTAKTA OSS
 UTRUSTNING
 MAT
 TESTER
 TIPS & TRICKS
 RESEBERÄTTELSER
 Jotunheimen 96
 Narvik-Keb 97
 Jotunheimen 98
 Jotunheimen 99
 Nordmarka 99
 Preike/Kjerag 00
 Sunnmöre 00
 Gaustatoppen 01
 Jotunheimen 01
 Jostedalsbreen 01
 Rondane 01
 Trollheimen 02
 Folgefonna 03
 Jotunheimen 04
 Ryfylkeheiane 05
 Jotunheimen 06
 Jotunheimen 12
 Norge 18
 JOTUNHEIMEN
 GLACIÄRTEKNIK
 FÖRSTA HJÄLPEN
 REPORTAGE
 TOPP 10
 VYKORT
 GÄSTBOK
 LÄNKAR
 FRÅGOR & SVAR
 NYHETER
 TEKNISK INFO
 INNEHÅLL
 HJÄLP
Engelsk/English version
Jotunheimen 2001
AllmäntKarta 1  2  3  4 
2001-07-16 - Uranostind
Det var tidig väckning idag. I och för sig gick vi väl inte upp på en gång utan låg och drog oss i det goa tältet. Kvällen innan hade vi kört från Varberg och tagit oss ända fram till Koldedalen inte långt från Tyinholmen. Sista sträckan in i dalen gick på lite halvtaskig väg med mycket sten. Land Rover stuket visade sig vara mest populärt här. Vi fann snabbt en lämplig tältplats i mitten på Koldevatnet med finfin utsikt upp mot vårat första mål Uranostind. Kvällen ägnades åt att träna på glaciärräddning (det gäller att kompisarna behärskar det perfekt om man själv skulle ramla ned i någon spricka). Det var ju som sagt något år sedan vi tränade sist.

Strax efter åtta satt ryggsäckarna som gjutna och vi stegade iväg på sommarens första etapp. Vid vägbommen vek vi av åt höger och in på den märkta leden till Uradalsvatnet. Här var det kända marker vi gick på. Vem minns inte för tre år sedan? Vid ledkorsningen tog vi söderut i riktning Kvitevatnet. Givetvis hade vi rekat lite grann för att klura ut hur vi skulle gå. Enligt tillförlitliga källor skulle man gå ända fram till Kvitevatnet och där runda upp på ryggen som leder ända fram till Uranosbreen. Redan här kändes det att man var lite ringrostig, det tar alltid någon dag innan man faller in i komagången. Vi hittade till slut fram till glaciärkanten och tog en liten snabbfika innan all utrustning åkte på. Vädret var strålande och vi kunde se hela glaciären.

I klassisk formation med spårhunden Magnus först och Berra som tvåa och Jonas som siste man pulsade vi genom snön upp mot Urdaknatten som stack upp längst bort i horisonten. När vi kom i höjd med Uranostinden såg vi faktiskt ett par klättrare på den branta kammen. Det såg faktiskt grymt brant ut. Vi stegade vidare och en viss pulsökning registrerades främst hos förste mannen. Vi svängde av in mot passet mellan Slingsbytinden och Uranostinden. En hyfsat brant backe med rätt så rörliga stenar avverkades innan vi på platt mark gjorde ett stopp. Dimman hade givetvis smugit sig på och dessutom började det att snöa lätt. Det är ju typiskt när man är så nära toppen. Men vi tänkte att ett toppförsök måste vi bara göra.

Vägen upp gick i snö blandat med sten förstås. Precis när toppen uppenbarade sig ser vi ett gäng klättrare. Samma gäng som vi såg på vägen upp. För att nå toppen fick man gå eller rättare sagt krypa på en smal och ruggigt luftig kam. Kom ihåg att jag tänkte att nu får jag inte snubbla. Enligt klättrarna skulle man välja östra sidan om man ramlade ned då fanns det viss chans att överleva och dessutom skulle man få en åktur utan dess like på snön. Som tur var ramlade vi inte ned och dessutom blev himlen blå och vi kunde skjuta några härliga kort med kameran.

Hungriga som vi var lagade vi till lite middag på stormköket med en ny specialitet. I år tänkte vi faktiskt blanda in en burk vita böner i samtliga rätter vi lagar. Det blev nu vita böner med gulaschsoppa och ris. Rätt gott faktiskt men blev man inte lite skum i kistan?

Hemfärden gick bra ända tills vi kommit av glaciären och fick för oss att gena lite i kurvorna. Till en början fick vi snabba stråk och hamnade precis mellan de stora sjöarna. Vi fortsatte i sydlig riktning över en liten kulle och nedför backen med Koldevatnet i sikte då vi upptäckte att vi var omringade av två stora åar. Men vad i …bara för att man vill spara lite tid så händer detta. Det var bara att bita i det sura äpplet och gå uppströms för att hitta ett vadställe. Nu skulle det visa sig att vi rätt snabbt kunde ta oss över och fortsätta till tältet. Hela tolv timmar hade vi varit ute och visst kände man sig sliten. Men en rejäl middag med förrätt och hela köret gjorde att kroppen kände sig nöjd. Att somna var en baggis. Det är förresten konstigt att alltid min liggplats är skum. Lutar åt fel håll eller så lyckas det hamna någon trevlig sten precis under ryggen.
 
Bildtext Bild (thumbnail)
Bild 01b-1-1
Uranostind i fjärran.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-2
Uranostind igen, nu från annan vinkel.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-3
En kort rast på leden upp mot Uranostind.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-4
Uranostind dyker upp ur dimman.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-5
Det gamla kartfodralet som vi lånat hade gått i arv från Hansson farfar.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-6
Lite brant kommer det nog att bli innan vi står på toppen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-7
Nästan framme på Uranosbreen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-8
Hansson riggad och klar för nästa etapp på breen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-9
Urdaknatten i bakgrunden.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-10
Nästan på toppen mötte vi ett gäng klättrare som tagit en svårare väg upp.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-11
Sista biten bestod av en lätt klättring följt av en luftig kamvandring till själva toppen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-12
Vi väntar på vår tur till toppen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-13
Klättrarna begrundar utsikten.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-14
Det är brantare än man tror.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-15
Samling på toppen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-16
En ensam vandrare på kammen till toppen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-17
Falketind i fjärran.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-18
Nu var det dags för lite mat...
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-19
Langeskavltinden på andra sidan glaciären.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-20
Berra begrundar utsikten.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-21
Riktig mat skall det vara. Inga kalla och torra smörgåsar här inte!
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-22
Utsikt från toppen västerut.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-23
Urdadalen.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-24
Slingsbytinden.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-25
På med glaciär-utrustningen igen inför vandringen tillbaka till baslägret.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Bild 01b-1-26
Hansson checkar så att utrustningen är på rätt plats.
Sänd denna bild som vykort
Mer information om vandringsleden
Föregående sidaTill början av sidanUtskriftsvänlig sida
Startsida | Om oss | Kontakta oss | Utrustning | Mat | Tester | Tips & tricks | Reseberättelser
Jotunheimen | Glaciärteknik | Första hjälpen | Reportage | Topp 10 | Vykort | Gästbok
Länkar | Frågor & svar | Nyheter | Teknisk info | Innehåll | Hjälp

Copyright © 2001 - www.tilltopps.com. Alla rättigheter reserverade.