|
Lundhags Alaska, Skinnkänga med cellgummi
1992.
Många mil har det blivit. Fyra längre fjällturer i varierad terräng. Så skorna har verkligen fått bekänna färg.
Blir bara skönare och skönare ju mer man går. Det höga skaftet gör att man oftast håller sig torr om fötterna. Sulan erbjuder bra grepp även på hala stenar och klippor. Cellgummit som täcker nederdelen av kängan gör att skon känns robust och också tål omild behandling. Ordnar man bara med skötseln av skon genom att smörja in lädret med exempelvis lädersmorning står den emot väta utmärkt. Två sockar är att föredra.
Det går alldeles utmärkt att få skoskav om man är lite känslig. Jag kan rekommendera att tejpa förebyggande första dagarna. Dessutom borde skon haft bättre stöd för hålfoten. Prova med "riktig" iläggsula som är uppbyggd. Det är heller ingen dojja man tar på sig på krogbesöket. Men det är ju inte tanken heller.
|
