Syftet med säkringsteknik är att under din vandring förhindra och begränsa fall i sprickor. Vilken teknik som skall användas är inte alltid självklar utan kan variera. Desto mer rutin du skaffar dig desto lättare ser du vad som skall göras.

Tänk alltid på konsekvenserna av ditt vägval, kanske måste du ändra färdväg för att minimera riskerna? Antalet personer i replaget avgör också hur säkert du kan färdas. Små replag löper större risk att få problem.

Förutsättningen för att klara sig beror ju på hur man rör sig över sprickområden. Träffar vi på en spricka som vi går längsmed och förstemannen trillar ned är risken stor att samtliga i replaget också glider ned. Det är med andra ord viktigt att kunna utläsa i vilken riktning sprickorna löper. Man eftersträvar i möjligaste mån att passera dessa vinkelrätt.

Det enklaste sättet att korta in replaget är att använda klämknutslingan du har fäst i repet.

På det sättet har du båda händerna fria. När du vill släppa ut mer rep håller du bara om knuten. Denna metod får du användning för vid passering av sprickor.

Vid lite besvärligare passager måste du kanske använda mellanförankringar. Exempelvis i branta sluttningar eller smala ryggar.

Terrängen i sig kan givetvis också utnyttjas som naturliga säkringsmedel. Syftet med mellanförankringar är att förhindra långa fall och att inte hela laget dras med.

Det vanligaste är att förstemannen sätter fast säkringarna och sistemannen plockar bort dem. Före sistemannen tar bort den skall förstemannen ha satt in en ny. Denna metod är som ni märker ganska så tidsödande om det är stora replag.

Tänk på att vid inbindning i repet vid användning av hjälptalja, se till att ha tillräckligt mycket rep i reserv på ryggsäcken. I annat fall kommer det inte att fungera.