Glaciärvandring kan vara riskabelt. Ett fall i en spricka kan vara allvarlig både för den nedfallne samt de övriga, med risk för att kila sig fast eller att slå sig medvetslös.

Här är det viktigt att replaget är tränat och vet vad som skall göras. Störst risk för ett fall är på snön då det ofta är svårt att se vad som döljer sig under.

Direkt då någon faller gäller det att ropa till övriga i laget och ta rejält spjärn. Ju snabbare detta sker desto lättare blir det med uppfirningen. Därefter håller replaget emot så att den fallne inte åker längre ner.

Då replaget fått kontroll över läget skall den fallne kontaktas. Detta kan ibland vara omöjligt. Om replaget är stort kan man dra upp personen utan att använda sig av nedanstående räddningsmetoder. Vid snö är det dock troligt att det blir problem genom att repet skär in sig i snön.

Om personen ifråga är medvetslös måste någon fira sig ned och ge första hjälpen samt fästa hjälptaljan.

Klämknutgång

• Med hjälp av en kort och lång klämknutsslinga klättrar den fallne upp själv. Det går till så att du fäster en lång slinga i repet (prusik) och därefter växelvis står i den långa slingan samt sitter i den korta slingan. Den andra slingan har du sedan tidigare fäst på repet. Sätt benet i den långa och ställ dig upp, för därefter den korta uppåt så långt det går. Proceduren fortgår tills du är uppe.

• Säkring bör sättas ned före den fallne påbörjar sin klättring, snöankare eller isskruv beroende på underlaget.

Hjälptalja

Om det inte går att dra upp den fallne med någon av ovanstående metoder använder du med fördel en hjälptalja med trissa.

Enligt fysikens lagar halverar du dragkraften om du använder en talja. Men å andra sidan måste du dra repet dubbelt så långt. Viktigt vid användning av talja är att se till att repet inte snor sig.

Metoderna varierar lite grann beroende av antal personer i replaget. Exemplet nedan beskriver en situation med ett tremannsreplag där förstemannen ramlar ned, vilket också är mest vanligt.

• Efter fallet måste andremannen få kontakt med den nedfallne, vilket kan vara svårt vid dåliga väderförhållanden.

• Andremannen sätter ned en säkring antingen isskruv eller snöankare. På säkringen fästs därefter en skruvkarbin och på den en klämknutslinga till huvudrepet. Dessutom fäster andremannen en till klämknutslinga längst fram som sedan tredjemannen skall använda.

• Nu kan huvudrepet avlastas och den fallne kommer att hänga i en avlastningsslinga kopplad till säkringsmedlet.

• Då avlastningen är klar kan tredjemannen gå framåt med sträckt rep och passera andremannen, och koppla in sig på den slinga andremannen förberett.

• Tredjemannen är nu säkrad och kan följaktligen ta sig fram till sprickkanten och ta kontakt med personen i sprickan. Är personen inte skadad kan räddningen fortsätta med hjälptaljeprincipen.

• Repet som finns mellan andre- och tredjemannen kommer nu att användas som hjälprep.

• Tredjemannen sätter ned ett nytt säkringsmedel och kopplar sig ur från repet och fäster detta i säkringen tillsammans med en karbin. Vidare fästs en karbin med en trissa i hjälprepet som skickas ned i sprickan. Då hjälptaljan kommit ned kopplar den fallne i den i sin sele. Därefter kan uppfirningen börja.

• Om det är frågan om en snöspricka skall en isyxa eller ryggsäck sättas så nära kanten som möjligt så att repet kan löpa mot denna. Annars blir det problem då repet skär sig in i snön. Glöm då inte att säkra denna med en slinga till snöankaret.

• Viktigt är att hela tiden vara säkrad och att efter uppfirningen organisera sig riktigt, det kan ju fortfarande vara risk för nya fall.